Recension - Mega Piraya

Storyn:
En bunt rovlystna, glupska, muterade jättepirayor dyker upp i Amazonfloden. Några forskare och ett gäng militärer misslyckas i sina försök att stoppa firrarna, som kommer undan och har siktet inställt på ett ställe. Floridas guldiga kustlinje.


The Verdict :
..........man blir ganska mållös efter att ha sett denna film. Bokstavligen, mållös.
Det finns inte mycket att berätta, men jag kan ju börja med att säga detta är nog i särklass en av de sämsta filmer jag någonsin skådat. Om inte en stark contender till den sämsta.
Skådespelerarna måste vara bottenskrapet som inte ens klarade provfilmingen till Våra bästa år, Glamour och nästa Kellogs reklam.
Effekterna är skrattretande, och liknar mer ett riktigt dåligt dataspel. Vid närmare eftertanke kommer det nog inte ens upp i den nivån.
Det roligaste är de snabba flash-klippen i stark wannabe-ridley scott anda, inlindat med klychig story och kryddat med en liter banala repliker och one-liners

Men, då känner jag någonstans att sådana här dåliga filmer ska njutas av. Det kan vara min kärlek till gamla jättemonster filmer som gör mig partisk. Det är så enormt fruktansvärt, episkt dåligt, att det bara kan bli bra. Det finns något härligt förlösande i att se en riktig B-film. Och är det B, då ska det vara det till fullo, all the way.
Det är som en scen i Vänner, där Monica ger Chandler en riktigt dålig ryggmassage. Monica blir upprörd över att han tycker så, och för att få henne på bättre humör säger han att hon vinner. "You give the best, worst massages in the world". Och menar om det skulle finnas ett pris för den bästa sämsta ryggmassagen i världen, skulle hon vinna.
Samma sak gäller här. Detta är den bästa sämsta filmen ute just nu. Därför måste denna film få 0/5 ninjor eller 5/5 ninjor. Det finns inget mellanting.

Betyg:
0/5 Ninjas...5/5 Ninjas

Ute på:
Dvd

För vem?
Carnivors

Se också:
Bad taste, Black sheep. Piranha 3D på bio

Recension - Harry Potter and the Deathly Hallows Part 1

Storyn:
Deathly Hallows tar vid där Halvblodsprinsen slutade. Dumbledore är död, och Harry potter är på flykt från den allt starkare onde Voldemort.
Här finns inte ett Hogwarts i sikte. Borta är skolböcker och quidditch matcher. Istället tvingas de tre vännerna Harry, Hermione och Ron här inse att sommarlovet för alltid är slut, och finna sig i betydligt vuxnare uppgifter som att rädda världen. Vad de måste hitta är ett sätt att besegra Voldemort innan han lyckas få total herravälde. Hans styre har redan lyckats infiltrera ministeriet, och inte ens mugglers (människornas) värld går längre säker.
Tillsammans beger de sig ut i vildmarken och försöker djupt gömda i skogarna komma på hur de ska besegra plattnäsan, innan tiden är ute.

Verdict:
Detta är en film som troligtvis kommer att älskas av pottheadsen, men inte lika mycket av andra.
Jag tror det beror helt på vilken inställning man har när man bestämmer sig för att se filmen.
Detta är som titeln tydligt antyder, del 1 av 2. Och lever absolut inte upp till det som en fristående film gör. Det är helt enkelt en halv film.
Det kryllar av setups, men vi får aldrig någon payoff, och därför kan många gå därifrån med en känsla av ouppfylldhet. Likaså om man har förväntat sig en spännande actionpackad rulle,
Men accepterar man att det här är en enda stor schackbräda där alla pjäser placeras inför the epic showdown vi kan förvänta oss i del 2, kan man lätt uppskatta allt som händer här.
Jämförelsevis är deathly hallows en ganska tyst, långsam och lågmäld film mot de andra i serien. Lugnet före stormen. The eerie silence before the major shitstorm to come.

Småttingarna med rufsigt hår har nu tydligt förvandlats till unga vuxna. En allvarligare, sorglig ton finns filmen igenom. Huvudpersonernas förtvivlan och förvirring över att fylla stora skor i ett enormt krig är helt trovärdig. Skådespelarna har vuxit likaså, och lyckats finstämma sitt skådespeleri. De har ju en betydligt större uppgift här att i stort sett bära en hel film på egen hand. Vilket de klarar med bravur. Dock kan jag ibland önska mer, speciellt i vänskapen mellan Harry och Ron.
I en scen där utmattade Harry och Ron bråkar, hade man velat se, ja,"närmre". Bättre uppladdning och utförande. En scen som beskrevs på ett djupt vis i boken, sättet de ser på varandra under bråket, som om de faktiskt ser den andre för första gången, och Harrys upprivenhet och känsla av övergivelse från sin allra närmaste känns lite bortspilld.

När det handlar om filmens snygghet når denna oanade höjder. Till följd av filmseriens väg mot mörkare tider vad gäller karaktärerna, blir filmfotot mörkare likaså. Här känns inget hastigt gjort, utan varje bild känns noga utvald. En riktig läckerbit.
Det känns som regissören Yates lärt känna hans karaktärer likaså, från de 3 filmer han regisserat i serien.
Jag har sedan i min åsikt den bästa filmen i serien, Fången från azkaban, hoppats Alfonso Cuaròn skulle komma tillbaka och regissera någon gång. Det var Cuaròn som vände dagisfilmerna till en mörkare saga även vuxna kan gilla, och likaså stod för den visuellt vackraste filmen av dem alla. Men nu överlämnar den kronan.
But you have to give it to him, Yates har ändå växt in i sin roll bra, plockat det bästa från sina föregångare och lyckats skapa en underbart snygg sak, och man går från biosalongen med stor mersmak vad som komma skall.

Betyg:
4/5 Ninjas

Ute på:
Bio

För vem?
De som sett alla de tidigare filmerna, då det namedroppas varannan minut.

Se också:
Harry potter 1,2,3,4,5,6....

Recension - Terminator Salvation

Storyn:

Kriget mot maskinerna och Skynet bröt ut, trots alla tappra försök i tidigare filmer att stoppa det. Domedagen föll, världen är nu helt förstörd, mänskligheten näst intill utplånad.

Året är 2018 och lillskrutten i målbrottet har nu vuxit upp och blivit man i all sin bemärkelse. John Connor är den inofficiellt utnämde ledaren för människornas motståndsrörelse. Många, men inte alla, tror honom och sina profetior han fått på lite mixed tapes av sin mor Sarah Connor (undrar om han satte på dem och trodde han skulle få höra lite James Blunt eller nåt...)

John tror länge han ligger steget före, men hans värld skakas när mystiske Marcus Wright dyker upp. Ska han lita på honom eller inte? John får samtidigt nys om sin pappa, den just nu tonåriga Kyle Reese, också Nr 1 på Terminatorernas deathlist. Alltsammans som maskinerna ter sig närmare, skapar nya modeller,T-800`s med det slutgiltiga målet att utplåna varenda kotte med ett dunkande hjärta.

The Verdict:
Äntligen, äntligen hade Terminator Salvation premiär!Det här är en karamell man gått och sugit på i över ett år, bara väntat på att få bita till. Kan ju då måhända ens förväntningar skjutits i höjden under denna tid...

Därför har jag haft svårt att se denna film med objektiv syn. De första 2 Terminator filmerna har en mycket kär plats i min hylla, och kommer förbli ett par av de bästa actionfilmerna någonsin.

Så Salvation då. När jag först hörde herr-Charlies-Angels-McG skulle regissera blev jag minst sagt otroligt besviken av anledningar som knappast behövs förklaras. Resultatet är en blandad känsla, det är nog trots allt den bästa filmen på hans CV.

Till skillnad mot McG blev jag tvärtom riktigt glad att en duktig skådis och numera gapande Youtube-stjärna som Christian Bale skulle spela John Connor. Här känner jag till min egen förvåning lite besvikelse efter att ha sett den. Besvikelse är ju det sista jag vill känna. Han gör ett riktigt bra jobb som benhård ledare, rollen har ju förändrats, han har accepterat sitt öde och är nu i full färd med att rädda folket.

Men trots accepterandet saknar jag någonstans den fustration, ilska, sorg och ångest över att vara hopplöst bunden till sitt öde och en uppgift han inte vill ta sig an, den yngre versionen av John hade (både i Edward Furlong och Nick Stahl)

Christian Bales John blir nästan lite endimensionell, en actionhjälte utan större djup.

Man kan ju också fråga sig varför Bale envisas med att i både Terminator och Batman väsa fram varenda replik som om han rökt 10 paket cigg om dagen i 40 år...

Man känner faktiskt mer för Sam Worthingtons Marcus Wright, lite ironiskt med tanke på Johns tal om vad som gör oss mänskliga. Marcus som ju också är en hård karaktär med mörkt förflutet, känner man mycket mer värme och djup i.

För att inte tala om Bryce Dallas Howard roll som Kate. Kate i Terminator 3 hade ju mycket mer karaktärsutveckling under filmens lopp. I denna filmen får hon mestadels stå bakom John med lite småglansiga ögon, synd på en duktig skådis och potentiellt bra roll skulle jag säga.

Moon Bloodgood är lite tuffare, också hon i en roll med lite mer kött, lite mer svåra val. Om än lite corny repliker då och då.

Anton Yelchin är duktig som den kämpande och smått osäkra Kyle Reese, future papi åt John.

För att nämna lite positivt är ju filmen otroligt läcker, med många snygga långa åkningar (helikopter-scenen i början! kolla noga)Det är intressant att följa utvecklingen från T-600 som vi aldrig fått se förr, till T-800 som var i första filmen.

Älskar såklart som alla äkta Terminator-fans alla de små referenserna till dem första 2 filmerna. Vissa bildval, främst i slutet, är direkt kopierade av dem klassiska scenerna, på ett bra sätt, en treat för fansen och riktigt kul att se.

För att inte nämna applåderna och visslingarna till den berömda one-linern...

Jag har nog aldrig velat tycka om en film så mycket som denna, men trots det når den inte riktigt fram. Några av the cheesier moments i slutet drar emot min vilja ner betyget ett snäpp till. Den saknar på det stora hela det hjärta som fanns från början och får imellanåt lite väl mycket Transformersfeber.

Trots det håller jag tummar och tår för en eller två filmer till, det är ju The Terminator för fan.

För vem?:
Programmerare, Wow-fanatiker

Se också:
Terminator 1,2 och 3, Conan - barbaren, War of the Worlds, Night of the lepus

Betyg :

3/5 Ninjas

Recension - The Chaser (Chugyeogja)

Storyn:
En f.d polis, Jung-Ho har blivit hallick, en numera förstörd, osympatisk och bruten man.
En efter en försvinner hans tjejer under mystiska förhållanden, och han blir mer och mer arg över detta. Han tror att de rymt eller gått över till konkurrerande hallickar.
Med hjälp av sina skills han plockat upp som detektiv inser han snart dock att så inte är fallet. När han tvingar en av sina tjejer Mi-Jin, att arbeta trots svår förkyldning, märker han att telefonnumret stämmer överens med den sista som alla försvunna tjejer gått till.
Jakten på Mi-Jin och mannen som köpt henne börjar ganska oskyldigt då det enda Jung-Ho vill är att få tillbaka sina tjejer, sitt levebröd. Det tar sig snart en mycket mörkare vändning när han inser tjejerna inte bara rymt, utan att alla, inklusive Mi-Jin, verkar ha fallit i händerna på en spritt språngande psykopat. Jakten vänder sig från att handla om pengar, till att Jung-Ho faktiskt känner något för en annan människa igen, och jakten handlar om hennes liv.

The Verdict:
Efter den enorma våg av japanska och koreanska skräckfilmer med små tjejer i svart långt hår som tydligen inte sett en borste på ett bra tag, är det uppfriskande att se lite asiatisk thriller. Det är ju bevisligen nästa kategori som Hollywood kommer att gå in och massakera. De lyckades ändå bra med "The Departed", som ju är en remake på "Infernal Affairs", men det är en svår bravad att göra om, och det ryktas redan om en remake på "Chugyeogja".
Detta är hur som helst en otroligt spännande film. Lite gore får man vara beredd på, men det är på det stora hela en väldigt liten del i jakten. Min första känsla är att det är en frisk fläkt. Så skönt och spännande att inte veta vad som kommer hända, att man definitivt inte kan räkna ut slutet på dem första 5 minutrarna.
Sökandet efter Mi-Jin är en resa i sig, men den mest intressanta är resan i Jung-Ho, hur han måste hitta sin sedan länge borttappade medmänsklighet. Både regi och skådespel i denna filmen är knivskarp.
Diggar stenhårt att vår hjälte inte är helt god, utan en skröplig, förstörd och elak man. Man rent utav tycker illa om karaktären i början, och man får då en konfliktfylld känsla när man faktiskt hejar på honom för att hitta Mi-Jin

En av dem mest intressanta sakerna i asiatisk film är som sagt oförutsägbarheten. Det kan sluta hur som helst, och mer mycket sällan slutar det med "och så levde dem lyckliga i alla sina dar..." "The Chaser" innehåller också den där svarta humorn som så ofta väldigt subtilt lyser igenom många asiatiska filmer, som "The Host" och "Oldboy". Den kan vara svår för många att förstå, men trillar poletten ner är det otroligt bra.

För vem?:
Tjejer som funderar på att skapa sig en karriär inom den eminenta prostitutionsbranchen

Se också:
The Host, Infernal Affairs, Oldboy, The Departed

Betyg:
4/5 Ninjas