Recension - Harry Potter and the Deathly Hallows Part 1

Storyn:
Deathly Hallows tar vid där Halvblodsprinsen slutade. Dumbledore är död, och Harry potter är på flykt från den allt starkare onde Voldemort.
Här finns inte ett Hogwarts i sikte. Borta är skolböcker och quidditch matcher. Istället tvingas de tre vännerna Harry, Hermione och Ron här inse att sommarlovet för alltid är slut, och finna sig i betydligt vuxnare uppgifter som att rädda världen. Vad de måste hitta är ett sätt att besegra Voldemort innan han lyckas få total herravälde. Hans styre har redan lyckats infiltrera ministeriet, och inte ens mugglers (människornas) värld går längre säker.
Tillsammans beger de sig ut i vildmarken och försöker djupt gömda i skogarna komma på hur de ska besegra plattnäsan, innan tiden är ute.

Verdict:
Detta är en film som troligtvis kommer att älskas av pottheadsen, men inte lika mycket av andra.
Jag tror det beror helt på vilken inställning man har när man bestämmer sig för att se filmen.
Detta är som titeln tydligt antyder, del 1 av 2. Och lever absolut inte upp till det som en fristående film gör. Det är helt enkelt en halv film.
Det kryllar av setups, men vi får aldrig någon payoff, och därför kan många gå därifrån med en känsla av ouppfylldhet. Likaså om man har förväntat sig en spännande actionpackad rulle,
Men accepterar man att det här är en enda stor schackbräda där alla pjäser placeras inför the epic showdown vi kan förvänta oss i del 2, kan man lätt uppskatta allt som händer här.
Jämförelsevis är deathly hallows en ganska tyst, långsam och lågmäld film mot de andra i serien. Lugnet före stormen. The eerie silence before the major shitstorm to come.

Småttingarna med rufsigt hår har nu tydligt förvandlats till unga vuxna. En allvarligare, sorglig ton finns filmen igenom. Huvudpersonernas förtvivlan och förvirring över att fylla stora skor i ett enormt krig är helt trovärdig. Skådespelarna har vuxit likaså, och lyckats finstämma sitt skådespeleri. De har ju en betydligt större uppgift här att i stort sett bära en hel film på egen hand. Vilket de klarar med bravur. Dock kan jag ibland önska mer, speciellt i vänskapen mellan Harry och Ron.
I en scen där utmattade Harry och Ron bråkar, hade man velat se, ja,"närmre". Bättre uppladdning och utförande. En scen som beskrevs på ett djupt vis i boken, sättet de ser på varandra under bråket, som om de faktiskt ser den andre för första gången, och Harrys upprivenhet och känsla av övergivelse från sin allra närmaste känns lite bortspilld.

När det handlar om filmens snygghet når denna oanade höjder. Till följd av filmseriens väg mot mörkare tider vad gäller karaktärerna, blir filmfotot mörkare likaså. Här känns inget hastigt gjort, utan varje bild känns noga utvald. En riktig läckerbit.
Det känns som regissören Yates lärt känna hans karaktärer likaså, från de 3 filmer han regisserat i serien.
Jag har sedan i min åsikt den bästa filmen i serien, Fången från azkaban, hoppats Alfonso Cuaròn skulle komma tillbaka och regissera någon gång. Det var Cuaròn som vände dagisfilmerna till en mörkare saga även vuxna kan gilla, och likaså stod för den visuellt vackraste filmen av dem alla. Men nu överlämnar den kronan.
But you have to give it to him, Yates har ändå växt in i sin roll bra, plockat det bästa från sina föregångare och lyckats skapa en underbart snygg sak, och man går från biosalongen med stor mersmak vad som komma skall.

Betyg:
4/5 Ninjas

Ute på:
Bio

För vem?
De som sett alla de tidigare filmerna, då det namedroppas varannan minut.

Se också:
Harry potter 1,2,3,4,5,6....