Hiatus

popcornochenlitencola har varit och ar on hiatus ett litet tag till.
Men snart kommer massa smatt o gott, svang forbi om en vecka eller tva!
Hasta la vista babys, ill be back!

Recension - Terminator Salvation

Storyn:

Kriget mot maskinerna och Skynet bröt ut, trots alla tappra försök i tidigare filmer att stoppa det. Domedagen föll, världen är nu helt förstörd, mänskligheten näst intill utplånad.

Året är 2018 och lillskrutten i målbrottet har nu vuxit upp och blivit man i all sin bemärkelse. John Connor är den inofficiellt utnämde ledaren för människornas motståndsrörelse. Många, men inte alla, tror honom och sina profetior han fått på lite mixed tapes av sin mor Sarah Connor (undrar om han satte på dem och trodde han skulle få höra lite James Blunt eller nåt...)

John tror länge han ligger steget före, men hans värld skakas när mystiske Marcus Wright dyker upp. Ska han lita på honom eller inte? John får samtidigt nys om sin pappa, den just nu tonåriga Kyle Reese, också Nr 1 på Terminatorernas deathlist. Alltsammans som maskinerna ter sig närmare, skapar nya modeller,T-800`s med det slutgiltiga målet att utplåna varenda kotte med ett dunkande hjärta.

The Verdict:
Äntligen, äntligen hade Terminator Salvation premiär!Det här är en karamell man gått och sugit på i över ett år, bara väntat på att få bita till. Kan ju då måhända ens förväntningar skjutits i höjden under denna tid...

Därför har jag haft svårt att se denna film med objektiv syn. De första 2 Terminator filmerna har en mycket kär plats i min hylla, och kommer förbli ett par av de bästa actionfilmerna någonsin.

Så Salvation då. När jag först hörde herr-Charlies-Angels-McG skulle regissera blev jag minst sagt otroligt besviken av anledningar som knappast behövs förklaras. Resultatet är en blandad känsla, det är nog trots allt den bästa filmen på hans CV.

Till skillnad mot McG blev jag tvärtom riktigt glad att en duktig skådis och numera gapande Youtube-stjärna som Christian Bale skulle spela John Connor. Här känner jag till min egen förvåning lite besvikelse efter att ha sett den. Besvikelse är ju det sista jag vill känna. Han gör ett riktigt bra jobb som benhård ledare, rollen har ju förändrats, han har accepterat sitt öde och är nu i full färd med att rädda folket.

Men trots accepterandet saknar jag någonstans den fustration, ilska, sorg och ångest över att vara hopplöst bunden till sitt öde och en uppgift han inte vill ta sig an, den yngre versionen av John hade (både i Edward Furlong och Nick Stahl)

Christian Bales John blir nästan lite endimensionell, en actionhjälte utan större djup.

Man kan ju också fråga sig varför Bale envisas med att i både Terminator och Batman väsa fram varenda replik som om han rökt 10 paket cigg om dagen i 40 år...

Man känner faktiskt mer för Sam Worthingtons Marcus Wright, lite ironiskt med tanke på Johns tal om vad som gör oss mänskliga. Marcus som ju också är en hård karaktär med mörkt förflutet, känner man mycket mer värme och djup i.

För att inte tala om Bryce Dallas Howard roll som Kate. Kate i Terminator 3 hade ju mycket mer karaktärsutveckling under filmens lopp. I denna filmen får hon mestadels stå bakom John med lite småglansiga ögon, synd på en duktig skådis och potentiellt bra roll skulle jag säga.

Moon Bloodgood är lite tuffare, också hon i en roll med lite mer kött, lite mer svåra val. Om än lite corny repliker då och då.

Anton Yelchin är duktig som den kämpande och smått osäkra Kyle Reese, future papi åt John.

För att nämna lite positivt är ju filmen otroligt läcker, med många snygga långa åkningar (helikopter-scenen i början! kolla noga)Det är intressant att följa utvecklingen från T-600 som vi aldrig fått se förr, till T-800 som var i första filmen.

Älskar såklart som alla äkta Terminator-fans alla de små referenserna till dem första 2 filmerna. Vissa bildval, främst i slutet, är direkt kopierade av dem klassiska scenerna, på ett bra sätt, en treat för fansen och riktigt kul att se.

För att inte nämna applåderna och visslingarna till den berömda one-linern...

Jag har nog aldrig velat tycka om en film så mycket som denna, men trots det når den inte riktigt fram. Några av the cheesier moments i slutet drar emot min vilja ner betyget ett snäpp till. Den saknar på det stora hela det hjärta som fanns från början och får imellanåt lite väl mycket Transformersfeber.

Trots det håller jag tummar och tår för en eller två filmer till, det är ju The Terminator för fan.

För vem?:
Programmerare, Wow-fanatiker

Se också:
Terminator 1,2 och 3, Conan - barbaren, War of the Worlds, Night of the lepus

Betyg :

3/5 Ninjas

Snacks - Public Enemies

Ingen har väl egentligen vid det här laget undgått att filmen "Public Enemies" kommer ut på bio i Juli.
Regissören är enligt mig en av dem största någonsin, Michael Mann. Han är så efterlängtad, och lyckats göra i stort sett bara bra filmer. Hur låter "Heat","Den siste mohikanen", "Collateral" och "Ali" till exempel? Han har regisserat alla.

"Public enemies" är en sann historia, och handlar om de kända gangstrarna och bankrånarna på 30-talet, John Dillinger, Pretty boy floyd och Babyface Nelson bl.a.
Lite extra glasyr på den här kakan är skådespelarna i denna film. Ingen mindre än Johnny Depp spelar Dillinger, som faktiskt blev U.s.a´s Public enemy nr.1. Christian Bale spelar FBI`s top agent som desperat försökte fånga honom.
För att inte nämna Channing Tatum, Marion Cottliard, Billy Cudrup, David Wenham och Giovanni Ribisi. Mann har verkligen lyckats knåpa ihop en helvass och otroligt duktig skådespelarelit.
Det är lite tortyr att vänta på det här.

Veckans Godis - Bryce Dallas Howard

Veckans godis kommer vara ett bestående inslag i den här bloggen, och det innebär en person jag tycker sticker ut lite, har det lilla extra. Det kan vara allt från en skådespelare till fotograf, regissör, författare, stuntman, you name it!

Denna veckan är det den duktiga Bryce Dallas-Howard som bär kronan.

Född 1981, och är dotter till den inte helt okände Ron Howard. Det till trots har hon alltid velat gå sin egen väg och klättra uppåt på stegen själv, och alltså inte fladdra lite med ögonfransarna och få spela huvudrollen i pappas filmer.

Hon började ändå med en liten roll i Rons "The grinch who stole christmas" och fortsatte därifrån till M.night Shyamalan´s "The Village". Där gjorde hon ett otroligt fint porträtt av den blinda Ivy, hon lyckades göra rollen både stark men skör samtidigt. Hon riktigt magnetiserar och drar in tittaren i denna film.

Efter ännu ett bra jobb där hon tog över Ncole Kidmans roll i uppföljaren till "Dogville", "Manderlay", gjorde hon sitt bästa i Shyamalans nästa film "Lady in the water". Men ju hade väldigt lite att arbeta med då hans regi tråkigt nog var stökig och manuset skrattretande pompöst.

Nu är hon aktuell igen i den, vad jag hoppas bli, episka "Terminator Salvation". Hon spelar rollen som badassen John Connors stora kärlek, Kate Connor. Recension på detta kommer inom snar framtid!

Bryce är hursom en ruskigt duktig skådespelerska värd att hålla ögonen på. Hon står ut från mängden och skådespelar inte som den sedvanliga hollywoodtjejen. En färglad M&M i den tråkiga godiskålen med äckliga marianne-candies, skulle jag vilja påstå.

Snacks - 2012

Roland Emmerich, har ni saknat honom? Regissören bakom popcorn-rullarna "Independence day" och "Day after tomorrow", och bottennappet "10.000 BC", är snart tillbaka i krokarna med en ny flick.
Han verkar däremot ha fått lite dille på att göra filmer om stora mängder vatten, även hans nästa film gör nämligen det. Kanske kan man kalla det Sam Raimi-syndrom som ju led av nästan samma sak, men med honom gällde det sand. Han var besatt av tanken att göra realistisk CGI-sand i med karaktären Sandman i Spiderman...

Men tillbaks till sak, Roland Emmerich tar sig an den snart-hypade-historien-i-en-aftonbladet-nära-dig teorin att jorden kommer gå under år 2012, eller åtminstone större delen av mänskligheten.
Det handlar om en gammal mayansk profetia, enligt den kommer mänskligheten och allt liv som vi känner till den idag, gå under 21 December år 2012. Den mayanska kalendern tar även slut detta datum, det finns ingen tid efter detta.
Men innan du springer ner i närmsta bunker med lite flaskvatten och en ficklampa utan batterier, kolla in filmtrailern vettja...

Release: Usa- 13 November 2009, Sverige- 20 November 2009

Recension - The Chaser (Chugyeogja)

Storyn:
En f.d polis, Jung-Ho har blivit hallick, en numera förstörd, osympatisk och bruten man.
En efter en försvinner hans tjejer under mystiska förhållanden, och han blir mer och mer arg över detta. Han tror att de rymt eller gått över till konkurrerande hallickar.
Med hjälp av sina skills han plockat upp som detektiv inser han snart dock att så inte är fallet. När han tvingar en av sina tjejer Mi-Jin, att arbeta trots svår förkyldning, märker han att telefonnumret stämmer överens med den sista som alla försvunna tjejer gått till.
Jakten på Mi-Jin och mannen som köpt henne börjar ganska oskyldigt då det enda Jung-Ho vill är att få tillbaka sina tjejer, sitt levebröd. Det tar sig snart en mycket mörkare vändning när han inser tjejerna inte bara rymt, utan att alla, inklusive Mi-Jin, verkar ha fallit i händerna på en spritt språngande psykopat. Jakten vänder sig från att handla om pengar, till att Jung-Ho faktiskt känner något för en annan människa igen, och jakten handlar om hennes liv.

The Verdict:
Efter den enorma våg av japanska och koreanska skräckfilmer med små tjejer i svart långt hår som tydligen inte sett en borste på ett bra tag, är det uppfriskande att se lite asiatisk thriller. Det är ju bevisligen nästa kategori som Hollywood kommer att gå in och massakera. De lyckades ändå bra med "The Departed", som ju är en remake på "Infernal Affairs", men det är en svår bravad att göra om, och det ryktas redan om en remake på "Chugyeogja".
Detta är hur som helst en otroligt spännande film. Lite gore får man vara beredd på, men det är på det stora hela en väldigt liten del i jakten. Min första känsla är att det är en frisk fläkt. Så skönt och spännande att inte veta vad som kommer hända, att man definitivt inte kan räkna ut slutet på dem första 5 minutrarna.
Sökandet efter Mi-Jin är en resa i sig, men den mest intressanta är resan i Jung-Ho, hur han måste hitta sin sedan länge borttappade medmänsklighet. Både regi och skådespel i denna filmen är knivskarp.
Diggar stenhårt att vår hjälte inte är helt god, utan en skröplig, förstörd och elak man. Man rent utav tycker illa om karaktären i början, och man får då en konfliktfylld känsla när man faktiskt hejar på honom för att hitta Mi-Jin

En av dem mest intressanta sakerna i asiatisk film är som sagt oförutsägbarheten. Det kan sluta hur som helst, och mer mycket sällan slutar det med "och så levde dem lyckliga i alla sina dar..." "The Chaser" innehåller också den där svarta humorn som så ofta väldigt subtilt lyser igenom många asiatiska filmer, som "The Host" och "Oldboy". Den kan vara svår för många att förstå, men trillar poletten ner är det otroligt bra.

För vem?:
Tjejer som funderar på att skapa sig en karriär inom den eminenta prostitutionsbranchen

Se också:
The Host, Infernal Affairs, Oldboy, The Departed

Betyg:
4/5 Ninjas